söndag 17 augusti 2014

Nyckfull långpaddling...

I lördags vid tolv-taget satte jag i kanoten vid kanotbryggan i Sundbyholm för att paddla den ca 40 km långa sträckan till Malmön I Köping. Kamera, gps, matsäck och 1,5 liter dryck klämdes ner i det lilla utrymmet bakom sitsen på Ghost, jag tog inte Tor som först tänkt då Ghost har en något högre för som jag hoppades ge en lite stabilare färd i ostanvinden och eventuell medvinds-surf.
  Första milen förbi Kullersta blev lite stökig med en nordostlig vind som tillsammans med alla båtvågor gjorde att jag paddlade spänt och kände mig trött. Efter en kort dricka-paus på en privat strand där Polska byggjobbare skrek på varandra vände vinden till rakt-ostlig, en lätt härlig medvind på ca 4-5 m/s gjorde att jag kunde paddla på tekniskt korrekt och njuta av den lätta surfen och den stabila designen på Kirton-Ghost. Efter ca 19 km nådde jag Kvicksundsbron och den efterlängtade fikastunden, jag kollade samtidigt min gps - som visade en snittfart på ca 11,2 km/h. Härligt! Nu kanske jag kunde avverka sträckan på 4 timmar - var tanken när färden gick in på sista etappen över Galten och slutligen kaffe och ostsmörgåsar hos min mor...
 Efter ca 11 km in i Galten så närmade jag mig Skillingeudd i Kungsör, men innan seglarpaviljongen och T-bryggan passerades lånade jag en brygga som låg i lä utanför en liten ö nära Säbyviken. Mycket vätska går det åt på en sån här paddling, 1,5 liter var slut och Dumle-godiset blev räddningen för en något sliten man. Precis när jag skulle ge mig av mot Skillinge så vände vinden som i ett trollslag...! Mjuk och härlig ostvind förbyttes till isande nordlig vind med vågor som nästan visade vita toppar. Efter 100 m i blåsten förstod jag att målet inte längre kunde vara Malmön, utan snarare Skillingeudd och T-bryggan, där min fru Lisa lätt kunde hämta mig.
  Jag sick-sackade mig genom Säbyviken kämpandes mot skräcken över att åka i vattnet med alla prylar och att kanske få plöja mig genom 500 m med vass med kanoten på ryggen för att nå civilisationen. Efter 30 minuters  harvande i vågorna nådde rundades udden på viken varefter jag på surfski-manér kunde glida in på en privat strand 500m från räddningen.
  I år fick jag än en gång se hur nyckfull och obarmhärtig naturen kan vara, men också så ljuv och förförisk. Det är härligt att paddla, härligt att utmana sig själv, men man kan inte vara nog så förberedd och observant på vad som komma skall.


                                          Sundbyholms båthamn
                                         

                                          Kvicksundsbron                                      


                                          Fika efter 19 km paddling
 
 

2 kommentarer:

  1. Kul äventyr, jag vet precis hur du kände dig ;-) Därav mitt extra båtinköp :-)

    SvaraRadera
  2. Ja, i såna lägen önskar man sig det stabilaste som finns:)

    SvaraRadera